har precis haft ett ganska långt samtal med min fina vän sandra johansson. jag är så glad att jag lärt känna henne mycket bättre och hon är en av mina bästa vänner, faktiskt. jag känner att jag kan berätta allt för henne även fast vi suger på att umgås. hon är en sån som alltid förstår och lyssnar, en vän som alltid finns där. jag vet att hon inte säger något vidare till någon annan och de är jag glad för. jag har verkligen insett vilka som är mina riktiga vänner, och vilka som är fake rakt igenom. jag trodde att vänskap betydde mer för vissa än vad de egentligen gör. men jag överlever, jag har iallafall världens finaste vänner sen skiter jag i resten. jag klarar mig lika bra utan dom, hellre få riktiga vänner än flera falska. jag trivs bra med dom fina jag har, sen kan ju resten ta sig där bak. tack för mig !