ska man ta dagarna som dom kommer eller ska man kanske börja planera framtiden ? jag är så otroligt förvirrad just nu så de är hemskt. jag vet varken ut eller in. vissa säger att jag ska ta chansen och flytta härifrån och börja plugga, men de är inte så lätt att bara dra. jag har ju en pojkvän också, och de finns inte en chans att jag lämnar honom kvar här. jag vill leva med honom, och då måste man ta hänsyn till varandra också. jag vet inte ens om jag själv vill flytta, men ibland känns de som att de inte finns någon framtid i den här jävla byhålan. jag vill börja plugga, men frågan är om de går att plugga på distans. vissa yrken går ju inte. och om de inte går, vad gör jag då ? allt är bara kaos. jag vill vara liten igen, slippa bekymra mig så mycket. bara vara .. men paniken äter upp mig inifrån. har ont i magen konstant, får panik av att inte veta vad jag ska göra av mitt liv. äsch nu slår jag igång en film och skiter i de här.