när jag är ensam och uttråkad brukar tankarna gå på högvarv, jag tänker på allt mellan himmel och jord.
idag, eller nu rättare sagt, satt jag och funderade allmänt på livet. på de som har varit och gått.
ibland går jag tillbaka några år, lever i då tid och får panik. känns som att livet spolas tillbaka ..
jag har ramlat, klivit upp, ramlat och klivit upp sååå många gånger och jag sitter här idag. de trodde jag inte att jag skulle göra då. jag trodde att jag skulle dö ung, inte hinna gå ut skolan och bara lämna världen bakom mig.
trodde att jag skulle falla och gå sönder, men jag klev upp och fick mer och mer sår i själen som kanske ännu inte läkt helt, som ibland rivs upp och de gör så ont. men jag lever, jag valde livet framför döden. jag valde att kämpa mig igenom ett helvete som jag aldrig trodde skulle ta slut. jag gjorde ett val. alla har vi val här i livet och jag tänker så mycket på dom som tog den andra vägen, som valde döden istället för livet. jag klandrar inte folk som tar livet av sig, jag ser inte ner på dom människorna. jag kan nästan förstå dom, varför en del väljer att göra de. de gör ont att leva många gånger, och de handlar inte alltid om att dom är svaga och klena, utan att dom har varit starka alldeles för länge och till slut når man botten, när man inte kan komma lägre än så. de är tråkigt och synd att folk inte kan söka hjälp istället, för de är ju vi som blir kvar på jorden, som blir lidande.

när jag gjorde mina val så tänkte jag på min lillebror främst. han skulle inte behöva leva ensam utan sin storasyster. jag kunde inte göra de valet, att lämna honom alldeles ensam. men jag var påväg många gånger. att bara lämna hade varit de lättaste, men någonstans långt inom mig så fanns de ändå lite livsglädje kvar. en gnutta livsglädje som gjorde att jag stannade. jag ville inte leva, de var rena helvetet och om de inte finns någon himmel så skulle jag inte kunna komma till ett värre ställe än jorden. så tänkte jag, jag tänkte att de skulle vara mycket bättre på andra sidan.

men här sitter jag idag. med själen full av ärr, med minnen som kan plåga mig, mardrömmar vissa nätter, panikångesten som kommer ibland. jag har lärt mig att leva med de även fast de kan kännas tungt många gånger. jag tänker på alla fina människor som lämnat jorden alldeles för tidigt. ♥ vila i frid. vi syns i nangijala !