måste skriva ner en sak jag kom att tänka på tidigare idag, att jag tycker de är himla tråkigt att dom flesta, eller ja, många iallafall gör slut när dom fått barn. barnet hinner inte ens fylla 1 år så är föräldrarna isär. jag vill ge mitt barn en uppväxt med båda föräldrarna, man kan ju inte veta vad som händer i framtiden. finns ju inget som säger säkert att jag och mange kommer leva tillsammans resten av våra liv. men de är såklart vårat mål, vi har ju inte tänkt gå skilda vägar när barnet kommer. vad är de för vits att skaffa då ? fast de kan ju ha varit bra, sen blev de dåligt. och de lär ju vara tungt och säkert jävligt jobbigt vissa stunder. man är trött, får inte sova, har ingen tid för varandra osv. men man måste ju någonstans försöka orka och prata med varandra. för de sägs ju att de är första året som är som jobbigast. jaja jag ska inte säga allt för mycket. tycker bara de är tråkigt när folk håller på att göra slut. barnet behöver ju båda föräldrarna. 

 

vi har iallafall sagt att vi ska hålla ihop, sen får man ju se.

bara man kan prata med varandra och ändå ha tid att mysa på kvällarna då och då så tror jag att de mesta löser sig faktiskt ;b sen lär man vara en surända och säkert bråka om onödigt tjafs. men de blir nog bättre ju äldre barnet blir. nä, jag hoppas på ett förevigt med min älskade familj. de ska vi såklart sträva efter också. MASSVIS med kärlek ♥