igår var jag hemma hos mamma, då pratade jag lite med lillebror och han berättade att hans kompisar retar honom för hans efternamn. han är såklart svin ledsen och de förstår jag, för de blev jag också i den åldern när folk retade mig. i den åldern skämdes jag för att jag hette så och ingen annan, för att de var ett udda namn som låter fult. men med åren har jag lärt mig att acceptera de och idag är jag stolt över att slippa heta larsson,andersson,johansson osv.. hur jävla kul är de att vara som alla andra ? jag är otroligt stolt över mitt efternamn för att de är så unikt ! de finns ingen i hela världen som heter just evelina orrmalm. hur många evelina johansson finns de ? fleeeeeeera miljoner säkert. men bara en enda evelina orrmalm och de försökte jag förklara för adrian också, han är den enda som heter så. man såg att han blev lite glad när jag sa de men han vill fortfarande inte heta orrmalm. han kommer också att acceptera de till slut, och förhoppningsvis bli lika stolt som jag är över namnet.

de var min morfar som köpte de, tidigare hette vi olsson och hallå ? evelina olsson, nätack. då blir jag hellre retad för orrmalm ;) den dagen jag gifter mig (om jag gör de) så tänker jag absolut inte ta bort mitt namn. då heter jag dubbla, som mamma gör. de verkar heller inte spela någon roll i vilken ålder man är, för när mamma jobbade på conmine var de en gubbe (som för övrigt är dum i skallen) som sa "orrmalm är fan de fulaste namn jag hört". ja men tyck de då din jävla idiot. ser du vårat care face eller ?

orrmalm kommer föralltid leva kvar med mig, och mina barn !