ni som följt mig här ett tag och ni som känner mig vet hur jäkla barnkär jag är, hur mycket jag velat ha en liten skrutt och hur stor min längtan verkligen har varit. den här plutten som växer mer och mer för varje dag, var inte planerad men så välkommen ändå, såklart. när jag gjorde testet den 20 juli och de visade positivt blev jag så jävla glad men samtidigt visste jag inte vars jag skulle ta vägen. de var inte planerat och jag var orolig över hur magnus skulle ta de. jag skakade för att jag var så nervös innan jag ringde åt honom. 

 

de kom som en chock för oss båda, eller för alla i våran närhet. så de tog 2-3 dagar innan vi hade landat på jorden igen och pratade igenom de. jag sa direkt vad jag ville, behålla såklart. kunde inte tänka mig något annat men vi var ju trots allt 2 stycken och rädslan över att magnus skulle säga nej gjorde mig så jäkla rädd. de var som en självklarhet för honom att vi skulle behålla, han ville inte heller något annat. så då bestämdes vi oss att vi ska fullfölja graviditeten och bli föräldrar i mars. de var helt galet att tänka på de, de är ännu så overkligt. 

 

nästa vecka, 24e ska jag på ultraljud. då kanske man förstår de lite bättre när man får se att de verkligen är något som rör sig där inne. jag längtar enormt mycket ! de gör vi båda två. att de är något som växer mer och mer för varje dag kan jag knappt tänka mig. hoppas du har de bra där inne lilla hjärtat, så syns vi om några månader. vi längtar ihjäl oss efter att få träffa dig ♥♥