Fick ännu en fråga om vad som egentligen hände när jag mådde så dåligt. 

 

De är kaos i mitt huvud när jag tänker tillbaka på den tiden, allt är bara huller om buller & jag minns inte exakt vad som hände och när de hände. men iallafall, min mamma träffade en kille (läs psykopat) här i gällivare när jag var typ 10 (?)  som inte var så snäll och fin som han verkade. Åratal av misshandel och psykiska kränkningar helt enkelt. (mot mamma) Så jag fick utstå en hel del, han har förstört så jävla många år av mitt liv. Tryckt ner mig till botten miljoner gånger och varit en jävla psykopat helt enkelt. I mina ögon är han inte vatten värd.

 

Han är inte värd mina tankar och inte värd att ens nämnas här på bloggen. Men nu vet ni iallafall. Han är orsaken till allt ont, min panikångest & tack vare honom har jag ett flertal ärr på min kropp. Men enligt honom var jag bara en skitunge som sökte uppmärksamhet. Jag är iallafall glad att jag slipper honom och jag önskar inte honom något gott i den här världen. Han finns inte för mig och jag mår rent ut sagt illa av att bara tänka på honom. Han är nog den enda personen jag HATAR. De enda bra han gjort är min lillebror som jag älskar mer än allt. Må han brinna i h-vetet säger jag :)